hej från erat favoritemo.

fick plötslig stark angst denna goda söndagskväll. förvånande! börjar sakta inse att jag kanske har pms ändå. fast jag bestämt mig för att "jag inte har det". ja man är speciell etc. hur förutsägbart är det att jag utan att tänka söker mig till att lyssna på kent och coldplay när jag känner mig sådär riktigt liten? ooootroligt. men också kanske en gnutta gulligt. makes me think about mini-me. lilla emopuppa! också väldigt kul att jag på så många plan aldrig blev ett fullbordat emo fast jag så gärna ville. musiken blev som hårdast HIM, billy talent och typ MCR. fast jag ville landa i djupare hårdrock. blev inge med det... sminket och håret var ju även det ett svagt kort :) en hård liten torr eyeliner-linje punkt. rummet hemma blev blått istället för svart. osv, ni fattar. JAJA. gölligt vare iaf. att man var där å jobbade. 

coldplays låt 'green eyes' får mig förövrigt alltid att tänka på boken 'freaky green eyes' av joyce carol oates, min favvoförfattare när jag va yngre. helt i samklang med min emofas! hon skrev alltid jättesorgliga berättelser där minst 1 dog eller fick psykos :) sjukt hur mycket man lär sig om livet i "ungdomsböcker" dock? typ massor om döden, sorghantering, mobbning, att växa upp, val i livet eeeetc. det är väl det dom är till för iof.

jaha nähä. man kanske ska sluta ranta och gå och lägga sig. pepp inför en ny ångestdag av praktikansökningar :) som jag idag insåg sakta går åt helvete när typ alla platser jag tänkt söka redan har tillsatt/inte tar emot :)

jaja. det blir väl en bra dag om jag bara villlll det va. PVO osv. +pura vida.