åh, hallå.

min london-nedräknare på mobilen visar 2 dagar. om mindre än en timma kommer den visa 1 dag. hur. jävla. sjukt? just nu är jag mest rädd för när jag sitter på flygplatsen själv och om jag känner mig själv rätt kommer jag vara i någon onaturligt mindre hysterisk personlig kris. ELLER (som vi kan hoppas på) så sitter jag ba helt nöjd å lugn. men om det första inträffar så lär det vara för att jag ÄR en så dramatisk människa. fast mest inombords liksom. SHIT is going down in my brain säger jag ba. känslomässig sTÄNDIG rollercoaster. jag kommer ba men "SHIT ALLA MÄNNISKOR JAG "LÄMNAR"(lol vem är jag) I 3 VECKOR HUR SKA DET GÅ? MINA STACKARS SMÅ BARN PÅ JOBBET. HOPPAS DOM INTE GLÖMMER MIG, MEN DET KAN DOM VÄL INTE? DOM GRÄT JU TYP NÄR JAG GICK & SA ATT VI INTE KOMMER SES PÅ 3 VECKOR. MEN SHIT TÄNK OM PLANET STÖRTAR, ELLER OM BA MITT BAGAGE INTE KOMMER FRAM? TÄNK OM JAG TAPPAR MITT BANKKORT? ELLER OM JAG TYP BLIR DÖDAD ELLER NÅT NÄR JAG LEVER LIVET SJÄLV PÅ STAN PÅ DAGARNA?" etc. allt med caps självfallet, för det är liksom i caps man tänker i dessa situationer. men. ja. det dealar jag med då. nu har jag inte packat än. och det stressar mig. men jag orkar verkligen inte. ehe.......... är taggad på imorn. samtidigt som jag också blir stressad för att tiden minskar fokus på packning samt saker jag ska göra innan jag åker BORDE öka men gör det ej. shit jag måste ju deklarera och skicka in kursanmälan. jäklarns. och köpa bussbiljett från heathrow till stan. och vice versa. fan nu skrev jag bara massa nonsens här ju. hade tänkt yttra liiiite mer relevanta tankar än bara en massa caps. jAja. sånt händer.

jag taggar iallafall.

 

men kommer sakna mina bebisar lite, haha, jag e sjuk i huve. (FA & FB<3)