ALLTSÅ HÖRRNI. det är en bara 1 JÄKLARNS MÅNAD KVAR tills jag fyller 18!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!.!!!.!:!:!..!:.!:.!.!

och jag menar inte å vara en galen fjortis som ba 18ÅR_cheyer_nu_FEZTAR_vi_omfg_jag_är_18_YoLo_FÄST. men. jag känner att jag har LITE anledning till att vara exalterad med tanke på att ALLA mina vänner nu har fyllt denna siffra, och JA den stoppar mig lite från att kunna umgås med dom alla minuter om dygnet i alla lokaler staden erbjuder. så JA. jag är LITE GLAD. och TAGGAD. dock blir jag liksom otaggad i taggen. DELS för att fylla år innebär också endast 7 dagar kvar med min alldeles för mycket kärleksassocierade klass. 7 dagar. det är så lite så att man VERKLIGEN vill börja slita sig i håret och lägga sig ned på marken och bara, ANDAS. också för att studenten faktiskt KOMMER hända inom loppet av någon enstaka dag och därmed har jag hela mitt jävla liv framför mig vilket är båda fantastiskt och SJUKT, läskigt, jobbigt och svimframkallande. sist men inte minst ska det självklart bli helt jävla sjukt kul å fylla 18 (och ja jag ÄR glad över att jag inte fyller 19 eller 20 som övriga vänner), men bara talet 18 får mig att darra lite på benen då jag faktiskt ändå lämnar en stor bit barnanda bakom mig. jag lämnar bakom mig högstadiet, mellanstadiet, lågstadiet och dagis. alla dom somrarna, alla vintrarna, vårarna, skrubbsåren, pulkaåken, kvarhänget i skolan alla tusentals timmar, NMK, OCH SÅ VIDARE. efter 18 kommer allt detdär liksom placeras in i ett fack "innan 18". jag kommer liksom på riktigt ha tagit ett steg ifrån det. och som den alldeles för förändringsrädda människa jag dessvärre är får jag av detta extrem separationsångest.

MEN KORT OCH GOTT. blod svett å tårar ska fällas. men framförallt skratt hopp å lek frambringas. och jag ÄR fett jävla aptaggad.