det bästa med den här videon är att det som låter som skratt mellan varje vers daniel sjunger, är egentligen någon slags gråthulkande blandat med lite skratt och ännu ett utbryt av gråt.
trots kören, och trots att vi har lovat varandra att fortsätta ses konstant så kan man ju inte undgå att tänka på att det kanske faktiskt inte blir så. att vi faktiskt inte kommer ses så mycket som vi lovat varandra. att vi faktiskt snabbare än va vi kunnat drömma om mer eller mindre "kommer över" 9m. vi hittar nya vänner som vi börjar nya kapitel med. tänk om liksom.