kan ni inte kommentera mer? det skulle göra mig så glad :)))

---

en lätt klump vilar i halsen, en komplicerad sorg tynger mitt hjärta, en dålig känsla tar upp hela magen, en hård näve knyter sig i handen, en svår syn driver mina ögon till vansinne, någon stickande täpper till min näsa, tusentals jobbiga tankar fyller mitt huvud, en kall vind ger knottror på hela min kropp.

en hel del så känns det. samtidigt som falska leenden, varma blickar, vänliga ord lurar mig dag för dag och jag fylls av något slags hopp om och om igen. jag är inte ordet deprimerad, jag är inte lycklig och överdrivet glad. jag är nånstans där emellan, något svårt, komplicerat. när jag tror att vinden har vänt och solen lyser varmt, väntar en storm bakom hörnet och det åskar som aldrig förr.

när jag än en gång tänker alla tankar, känner alla känslor, luktar alla dofter. ja, när jag helt enkelt går igenom allt i repris och snabbspolning har jag så svårt för att bestämma mig för vad jag verkligen känner. hur det verkligen är, i nuet.
förstår ni?