jag sitter och pluggar no när mamma kommer inte och säger - agneta ringde mormor. david är död. han dog i fredags.
shit. tänker jag bara. mina ögon blir stora och tittar konstigt på mamma.

david är min gammelmosters sambo. men min gammelmosters minne sviker henne, så hon kommer inte ihåg mkt, och david bor inte hos henne längre för han behövde flytta in på hem, och jag tror inte ens att hon kommer ihåg honom.
jag har aldrig tyckt om david, och ingen annan i min släkt heller. men ändå blir jag riktigt chockad när han är död. men det är väl ganska naturligt? han var ju 91 år så konstigt att han dog vare ju inte.

även fast jag aldrig tyckt om honom eller brytt mig om honom har jag trotsallt växt upp med honom sen barnsben.
lite konstigt känns det ju...

människa som människa liksom.