Nu har alla gått, huset är helt tomt på människor förutom jag.
Klockan är 11.52 exakt. Mitt tåg går 12.26, så jag går hemifrån typ 12.15.

Om man tittar ut genom fönstret ser man en grå vit himmel, asfalten är täckt med ytterst lite snö och pölar med vatten. Man är redan lite deppad, och vädret gör en ju inte gladare precis, fast egentligen gillar jag sånt här väder.
När det är mulet, blåser lite, raining cats and dogs, fast väldigt små droppar, men ändå täta efter varandra.
Det är liksom mysigt väder.

Jag skulle vilja vrida tillbaka tiden, tills jag var kanske 5-6 år. Då är livet ändå härligt.
Man behöver inte oroa sig och tänka på saker särskilt mycket, det är vid den åldern man börjar bli självständig, man säger "jag kan själv" med bestämd ton. Jag vill tillbaka till det, när allting började, när man blev som man blev. När man blev som man är.


ingenting är logiskt.