magnus, kära bror.
jag såg mamma stå vid fönstret och prata i telefon, hon lät allvarlig på rösten. pappa stod brevid.
jag anade att nånting var fel, men jag gick in på toan ändå utan att gå och fråga va det va. så, när jag var där inne på toan, så tänkte jag, tänk om nånting har hänt magnus, nu när han är i new york, tänk. men näe, sånt händer liksom inte våran familj, så jag gick ut igen. gick till pappa och frågade med oro i rösten, vad äre? hare hänt nåt? magnus har varit med om en bilolycka. jag kände bara hur hjärtat studsade till. va, men hur mår han, mår han bra, fick jag ur mig. ja han mår bra och varken magnus, patrik eller sanne, blev skadade. hjärtat började dunka i lugnare takt igen.
en viss liten oro stannade kvar inom mig, och den är fortfarande kvar. men vilken lättnad det var att höra att du var okej. jag önskar jag kunde prata med dig, men det funkar inte att ringa. sålänge jag vet att du är okej, så kan jag lugna mig lite. gud va jag längtar till imorn, när du kommer hem.

jag är så otroligt tacksam över att du hade sån tur.
<3