idag var jag på min första "filosofins histora"- föreläsning. den var intressant! & välfylld, om inte annat. förutom väldigt mycke oklara anteckningar gjorde jag också små notes om fem (oftast störande) karaktärer som befann sig i salen. här kommer dom:

RÖDTRÖJAN - med en rak höger upp i skyn, ja inte en snyting utan en simpel arm, var denna dam nästan helt ensam om att ständigt avbryta och ställa frågor. som om inte detta var nog hördes, minst var tredje minut, hennes högljudda instämningar i form av; "mmHMMm" "MMMMM" "AAAAaaA" och ständiga huvudskakningar/nickningar, verkligen ekandes i hela salen. jag svär nästan på att hon trodde att hon var helt ensam där inne tillsammans med föreläsaren (som hon halvt avgudade).

 

DUNSHUVET - denna man var egentligen inte särskilt störig alls, bara kul. råkade kolla förbi på honom och tyckte mig se väldigt blinkande ögon så kollade tillbaka, och mycket riktigt 2-3 blinkningar senare var han snart i full sömn och djupareådjupare nedsänkning av huvet. trött stackars sate.

 

SKRATTKÄFTEN - istället för glappkäften. inte många ord kom ur denna man, men desto mer ständiga lite halvt opassande brummande skratt. kunde liksom förstå honom till en början när en ba "ja jävlar Parmenides, du & dina teorier är allt svinigt invecklade ni HE HE". men tillslut ORKAR en liksom inte mer, när ENDAST han skrattar liiite för ofta.

 

HÖGTALARMANNEN - mannen som jag på riktigt trodde satt vid/hade på sig en mikrofon, för när han pratade så lät det liksom verkligen som ett högtalar/mikrofonljud. inte störigt högt eller skrikaktigt, utan bara rent å skärt som en högtalare. oklaraste.

 

KVINNAN SOM INTE SÅG - kvinnan som ständigt, verkligen STÄNDIGT påpekade hur vår föreläsare hela tiden återgick till FÖR LITEN skrift på griffeltavlan för att kvinnan skulle se. (hon satt även längst bak & var på rösten att döma över 50 åtminstone - en ålder då en kan tänkas behöva glajjor)

 

jotack. det var det.